Ikväll är en sån där kväll som är väldigt känslosam...

Man ser tillbaka på allt som hänt genom åren...

Hur man kunde gjort saker och ting annorlunda...

En liten bild... Det rörde runt rätt bra inombords...

En del av en går nog aldrig vidare... 

Jag trodde jag var på väg att gå vidare för ett tag sedan...

Ta steget...... Men där fick man sig en käftsmäll, fast man visste inombords att denna ändå inte var ärlig mot mig...

Men man ville inte tro på den känslan man kände... Man vill ju tro gott...

Men nu är det bevisat att denna gick inte att lita på alls...

Kärlek är inte något för veklingar...

Det är verkligen ingen sak man tar lätt på...

Det är något som man måste vårda varje dag i ett förhållande...

Vid de svåra tiderna finnas och stötta varandra och hjälpa varandra i svåra stunder..

Tiden står inte still...

Den rör sig konstant... Fast man känner att vissa stunder står man bara och stampar på samma ställe...

Idag är jag 27 år....

Det känns så konstigt och säga de... Jag var just 20 och störtförälskad ...

7 år har bara försvunnit...

Idag har jag en UNDERBAR dotter... Som jag älskar oändligt... Ingenting kan någonsin ta hennes plats...

Hon är min solstråle... Mitt allt... Och jag gör precis allt för henne...

Jag har en lägenhet... Ett jobb.. Och den finaste lilla dotter man bara kan ha..

Men den sista pusselbiten fattas...

OCH SÄG INTE ATT DEN KOMMER NÄR JAG MINST ANAR DE!...

Så trött på den frasen....

Låt mig få gnälla lite...

Låt mig få känna mig ensam för stunden... Låt mig bara vara ....

Låt mig få känna såhär för stunden...

God Natt